Mat

Kroppen skriker efter mat. Skulle kunna äta upp en hel jävla koooooo


OJ OJ

Oj Oj

Det har hänt massor sen sist. Har varit jätte dålig på att skriva. Har liksom inte fått tiden till att räcka till. Sommaren har gått och nu är har hösten kommit det känns på luften ute. Det är lite kalare men ändå skönt. Läste av någon att de var frost i morse men frågan är om det var dagg.

För några helger sen gjorde jag min debut på Triathlon tävling och det var så jäkla roligt. Nu är jag fast i det. Det började väll med att min höft inte höll för att springa längre sträckor. Köpte mig en cykel för att testa om det var något och efter många mil med svordomar och motvind så tyckte jag nog att det var skojigt och varför bara nöja sig med det när man kan utmana sig själv och sätta i hoppa tre grenar.  Hörde talas om Tjörn triathlon av en arbetskamrat som varit publik där och tyckte att tävlingen var super trevlig. När jag skulle anmäla mig så visste jag inte vilken distans jag skulle testa på men tänkte att jag börjar med det kortaste distansen (Sprint ) för att se om det är något för mig. 450 m Simning i öppet hav. 2,2 mil cykling och 5 km löpning. Har fått kommentarer av folk det är väll inga distanser. Nä helt rätt det är inga distanser men mitt motsvara har blivit: Testa du och sätt ihop dessa tre grenarSpeciellt cyklingen och löpningen. Tog med min vän Johanna ut på en cykelrunda här en sommarkväll. Vi tog en behaglig runda på 3 mil och när vi kom hem sa jag till henna. Släpp cykeln och börja spring. Hon gjorde som jag sa med benen var som gelé och hon ramlade ihop. För mig handlar det inte om distanser utan mer av att man klarar av det.


Nu så har jag kört igång lite mjukt med träningen efter förra veckan. Mitt nya mål är ju att ta nästa distans på Triathlon som är Olympisk distans 1500m simning 40 km cykling och 10 km löpning. Under vinter säsongen ska jag fokusera mycket på intervall på cykeln och på löpbandet. När jag fyllde år fick jag en trainer som man ställer upp sin cykel hemma. Ser det som en jätte bra grej nu när det blir mörkt ute och man slipper åka till gymmet så ofta. Håller även på att försöka sälja min cykel så jag kan köpa mig en ny Bianchi cykel. 

Tiden……

Jag problemet är tiden. Hur hinner man med, hur orkar man med, vad prioriterar man. Ibland känns det som man kör på i ett ekohjul. Jag får ibland känslan av att jag kör på allt för mycket utan att riktigt känna efter vad kroppen och hjärnan vill. Jag vet inte riktigt vad som triggar i gång mig när det gäller träning. För 5 år sen var jag på väg att gå ner mig ganska hårt med träningen, träningen blev allt. De flesta kallar det ortodoxi. Det lustiga är att när jag kör på så hör så kommer det krypande i kroppen de här känslorna, ångesten de dagar jag inte kan träna, planeringen jag gör för att få till passen. Ja vad ska man säga sjuk i huvudet. Det värsta av allt är att jag mår som bäst när jag håller på. Får oftast frågan om hur jag hinner med att träna så mycket när jag har barn. Jo det gäller att prioritera när andra sätter sig framför tv så sticker jag iväg på en löparrunda eller en cykel runda. Det roligaste är nu när barnen börjar bli stora så kan de vara med och träna. Emma och jag brukar springa spåret som är 2,5 km tillsammans. Sista så var hon så sött hon ville gå efter någon km och så sa hon. Mamma jag är jätte trött och du får tänka på att du gör detta flera gånger i veckan så du måste fatta jag inte orkar. Flera gånger har jag och tjejerna cyklat till fotbollsträningen och jag har sprungit bredvid. Man får då ta det i deras nivå, men det roliga är att man gör det tillsammans.

Så nu kör vi på i lagom fart, ingen ångest inga planer. De som motiverar mig mest är min barn. Älskar er så mycket.

Puss